Den här dikten skrev jag för ett tag sedan. Min kompis klagade på att jag bara skrev om kärlek, så hon ville att jag skulle skriva något om smärta och död. Jag tycker däremot att den är väldigt simpel och tråkig, men ni får jättegärna säga vad ni tycker! 


Av tomhet var hon krossad
av smärta var hon förstörd
Hon var som ett spöke
som försökte göra sin röst hörd

Men ingen ville lyssna
ingen ville förstå
Förstå den sorg hon kände
hur dåligt en flicka kan må

Hon orkade inte längre
det fanns inget mer att göra
För vem orkar gå runt och bära
på böner ingen vill höra?

Hon tog ett sista andetag
och tårarna de rann
Skrek ut sin sista smärta
blundade, och försvann. 

- Jessica Lundholm