Vänner
Den här dikten må vara lite töntig, men jag gillar den ändå. Skrev den i ren impuls till mina vänner när vi firade en av tjejerna.
Jag brukade känna mig tom
som om hela världen var fattig
och jag såg ingen mening med att leva
För det liv jag levde var inte riktigt värt att leva
Vad var lycka?
Varför fanns jag?
Men sen hörde jag era skratt
Och nu inser jag vad som driver mig
Anledningen till att jag andas
Josefin, min älskade och allra äldsta
Gabriella, min klantiga och alldeles underbara
Nathalie, min överseriösa och mitt förstånd
Lina, min galet rolia, min humor
Sofia, min alltid lika taggade, min glädje
Louise, min livskraft och min närmaste
Ni är mina vänner, mina endorfiner
Ni är alla delar av mig
Ni berikar mitt liv, jag finns för att ni finns
Ni ger mig luft att andas
Tack.
Kommentarer
Postat av: bells
SNUTTEEE :D <3
Trackback
