Underlandet
Jag försökte fly mitt hjärta
för att undkomma obeskrivlig smärta
och jag hamnade i en annan värld
där även jag var önskvärd
I början levde jag gott
Sorgen var ett minne blott
Men utopin varar alltid så kort
för saker glöms lätt bort
Ondskan blev tydligare än förut
och nu vet jag inte vägen ut
Jag är fast i mitt underland
där allting står i brand
Medan drottningen målar sina rosor röda
hör jag fåglarna blöda
Solens strålar bränner
och jag har tappat bort mina vänner
Jag tar cykeln in till staden
där kungen har blivit galen
Skriker och väsnas om all sin makt
Skyltar sin stolthet i all dess prakt
Vi invånare i landet är alla lika svaga
Travar runt med hjärtan som inte går att laga
Vi köper lögnen om en annan verklighet
Men det förblir vår hemlighet
Jag vet inte längre vad som är sant
bara att här är smärtan dominant
Allt känns otillräckligt och litet
och hjärtat börjar bli slitet
Här må rosen vara röd
men kärleken förblir död
Och allting må vara klart
men i det här landet är ingenting underbart.
- Jessica Lundholm
Kommentarer
Trackback
